Sightseeing bland monumenten
I januari 1975 sammanställdes utställningen New Topographics; Photographs of a Man-Altered Landscape av William Jenkis och visades på International Museum of Photography på Georg Eastman House, Rochester New York. Deltagare var, bland andra, Robert Adams, Lewis Baltz samt Bernd och Hilla Becher. Utställningen kom att formulera ett nytt paradigm[1] för landskapsfotografin vars effekter vi lever med än i dag. Det som stod på spel var uppgörelsen med tidigare generationers romantiska landskapsskildringar, vilka med få undantag gestaltat landskapet som om människan eller hennes inflytande över landskapet inte existerade. Tvärtom, naturen stod i den äldre generationens bilder fram som i ett panteistiskt tillstånd, främst effektuerat av den amerikanske fotografen Ansel Adams.
New Topographics riktade tvärtom kameran mot människans ingrepp och påverkan. Detta osköna förhållningssätt skapade starka motsättningar inom den fotografiska konstscenen. New Topographics avsvor sig det romantiska, ideala arvet, gav upp – eller åtminstone förflyttade – anspråken på det sublima. Det var en ny-kalibrering av den estetiska varseblivningen. Pardoxalt nog, visade New Topographics avantgarde fram det vanliga, det som var bekant för alla, stormarknader, nybyggda bostadsområden, väggrenar, bensinmackar, industribyggnader. I detta låg utställningens moral och provokation.
Detta finns onekligen valfrändskap mellan Annika Thörn Legzdins och Johan Hedbäcks fotografiska gestaltning av landskapet kring Rimforsa och New Topographics stränga fotografiska skola. Konstnärerna har formulerat ett koncept; de skall röra sig inom en mils radie från Rimforsa och de skall vistas där under alla årstider. Resultatet ansluter till det mått vi använder för att mäta tiden. 12 bilder visas av varje konstnär. I potten finns också något oundvikligt som bör påpekas; Annika Thörn Legzdins och Johan Hedbäck är främlingar i denna bygd. Vad de ser riskerar att bli exotiskt.
Men vid ett närmare studium av Annika Thörn Legzdins och Johan Hedbäcks fotografier kan man finna romantiska referenser, kanske mer måleriska än fotografiska. Den ständigt närvarande Caspar David Friedrich anmäler sig till tjänst, möjligen står någon abstrakt expressionist och lurar i bakgrunden.
Kanske är det mer rättvist att beskriva Annika Thörn Legzdins och Johan Hedbäcks fotografier som ett försök till syntes. Ambitionen skulle då vara att ympa New Topographics saklighet med romantiken. Den senare vill ofta gestalta människans förhållande till de krafter hon inte kan, men ändå försöker, behärska. Med ett sådant synsätt träder andra berättelser fram ur utställningens fotografier. Den konstlade skillnaden mellan natur och kultur spelas ner. Människan, hennes ting, system och tänkande står inte utanför den natur som reglerar våra öden.
Hans Hedberg,
Högskolerektor vid Akademin Valand, Göteborgs universitet
[1] Naturligtvis fanns betydelsefulla förelöpare för ett sådant synsätt; Ed Ruschas Twentysix Gasoline Stations (1963) eller Robert Smithsons Monuments of Passaic (1967).